Skip to content

Utemiljö

Rubriker:

Egen lekgård, Läge och mikroklimat, Ytbehov och utformning, Entréer och grindar, Stängsel och trappor, Markbehandling, Fasta lekredskap, Måltidsplatser, Trädgårdsodling, Uteförråd, Utebelysning

Barn6

Först några utdrag från en intervju med Fredrika Mårtensson, som forskat kring barns utelek (Tidningen Förskolan):

”Fredrika menar att det idag ofta är krympande utomhusmiljöer vid förskolorna som gett sämre förutsättningar för utomhusaktiviteter… Det visar sig att förskolor med större ytor och en lummig karaktär på gården vistas mer tid utomhus än andra förskolor … utomhusleken kräver kvalitet i miljön … Fredrika har inte mycket till övers för de allra största fasta lekredskapen. Undantaget är gungor. Gungorna är väldigt attraktiva bland barn. De ger barnen en kroppslig sensation som de kan använda som ackompanjemang till exempelvis sång eller samvaro… Fredrikas undersöking visar att barnen inte alltid vistas så mycket på ytorna mellan olika intressanta platser. Men det går inte att ta bort dem. Springytorna behövs för dynamiken i leken. De förmedlar upplevelser av rymlighet och skapar incitament till rörelse.”

Sandlek

Så här kan det se ut om man anlägger en på tok för liten sandlåda!

Egen lekgård

För att en förskola ska kunna fungera tillfredställande måste den ha tillgång till en egen, inhägnad utemiljö. Detta krav har ofta inte varit uppfyllt vid de många ”lägenhetsdaghem” som uppstått via ombyggnader inne i bostadsområden. Men från slutet av 80-talet har man även vid nybyggnad ansett (fått för sig) att det skulle kunna fungera att ha en gemensam utemiljö för förskola och de boende i kvarteret. Av följande skäl är detta otillfredsställande:

* Personalen får ägna en stor del av utetiden till att kontrollera att inga barn ”rymmer”. Det blir svårt att räkna in de ”egna” barnen när de blandas med utomstående. Det blir också svårt att garantera barnens säkerhet gentemot främmande vuxna.

* Det blir svårt att upprätthålla förskolans regler när utomstående barn inte följer dem. Exempel: cykling med tvåhjulingar (utan hjälm), glass- och godisätande, ta av sig skor eller ytterkläder vid kall väderlek mm. Mycket tid går också åt att lösa konflikter mellan förskolebarn och andra barn, som ofta inte har någon egen förälder i närheten.

* Nedskräpning och skadegörelse sker lättare på kvällar och helger: Cigarettfimpar, tomflaskor (även sönderslagna), kanyler(!), utebänkar välta eller skadade av skateboardåkning, grillfester osv.

* Förbudet mot hundar och katter kan inte upprätthållas. Det handlar både om allergiska barn och barn som är rädda för hundar. Katter som uträttar sina behov i sandlådorna är också ett stort problem. Har man en egen gård kan man åtminstone lyfta ut katterna tillfälligt.

* Det blir i praktiken omöjligt att skilja på vilka uteleksaker och avslängda klädesplagg som hör till förskolan och vilka som inte gör det. Man tvingas låsa in allt av värde även när man går in för lunch pga stöldrisken.

* Det finns också en stor risk att en del boende känner sig störda av förskolebarnens lek, om de håller till alltför nära t ex dessas uteplats eller planteringar.

Utemiljön ska vara befriad från all trafik, inklusive vuxencyklar. Om gården är så stor att det krävs maskinell snöröjning och sandning är det lämpligt att avtala med fastighetsskötare/ entreprenör om lämpliga klockslag för detta arbete (då barnen är inomhus). Leverantörsfordon och sopbilar ska definitivt inte ha tillgång till gården. Leveranser bör kunna ske från gatan, annars med pall-lyft.

Soprum ska ligga så att hämtning sker från gatan, och helst inte inom samma område som övrig biltrafik angör.

Ett möjligt alternativ är en stor atriumgård dit det inte går att ta sig ens då förskolan är stängd. FIG! Man kan också kombinera en yttre lekgård med en mindre atriumgård (100 – 150 kvm) som framförallt kan användas till skyddad sovvila i vagnar, barnbad i bassäng, som då inte måste plockas ihop efter varje användning,  trädgårdsodling och personalfika under raster ute i lugn och ro, utan barn som stör. Uttag för bevattning samt markbrunn måste finnas.

Läge och mikroklimat

Lekgården bör ligga skyddad från trafikbuller (Hög ljudnivå blir det minsann ändå), avgaser (högre marknivå än trafiken!) och vind. Lummiga träd och häckar runt omkring hjälper till. Läget bör vara soligt, tänk särskilt på förmiddagar då solen står lågt och barnen ofta är ute (kl 9 – 11). Samtidigt måste det finnas tillräckligt stora lekytor där skugga kan erbjudas under heta dagar (genom träd eller tak) och regnskydd (genom rejäla tak). Man bör lätt kunna skydda sig mot en regnskur utan att behöva ta in barnen. På en nyanlagd gård där träden inte hunnit växa upp kan man tillfälligt montera ett tak ute på gården.

Ytbehov och utformning

Riktvärde för lekytan bör vara 40 m2/ plats. Detta rekommenderades av Socialstyrelsen 1989 och jag utgår från att barn har samma lekbehov idag. (Lokaler & miljö 1989) Följande lekaktiviteter behöver (om funktionen ska finnas) en egen avgränsad yta:

a) Liten bollplan, minst 8 x 12 m, grus eller konstgräs, b) cykelområde, asfalt eller gummiasfalt, c) gungor, 6 x 8 m per par, d) odlingsyta, e) småbarnslek, ca 10 m2/barn under 3 år. De små barnen behöver kunna dra sig undan, dels kan de leka i mer lugn och ro, så att de inte riskerar bli påsprungna eller påcyklade av de större. Dels blir antalet barn och vuxna de kommer i kontakt med mer hanterbart. Detta är viktigt särskilt i samband med inskolningen. Dessutom får personalen lättare överblick över alla små.

Resten av lekgården kan arrangeras helt fritt. Använd fantasin och låt barnen vara med och påverka. Det är viktigt att det inte bara finns färdiga fasta lekredskap, utan barnen bör ha tillgång till materiel att själva skapa och bygga med. Många skyddade kryp-in, kojor behövs, liksom labyrinter och andra områden som stimulerar till fantasi- och rörelselekar. Åtminstone en fri yta med gräs eller konstgräs behövs också för rörelselekar, utesamling eller ”picnic” (minst 100 kvm).

Men gården bör utgöras av en sammanhållen yta, så att personalen kan ha överblick. Undvik att låta ytor ”runt hörnet” ingå.

Entréer och grindar

En tydlig skylt skall finnas väl synlig från gatan så att leverantörer, taxi och utryckningsfordon snabbt kan hitta rätt. Där skall stå både ”Förskola”, dess namn och gatuadressen. Här, vid gatuentrén, kan också vara lämpligt att montera postlåda (låsbar), så brevbärare inte måste ta sig in på gården.

Entré för föräldrar när de lämnar/hämtar barnen bör allltid vara via lekgården. Detta dels för att man ej kan ha olåsta entréer åt ett håll man inte kan hålla uppsikt över då barngruppen är ute, dels för att eventuella barnvagnar inte heller kan lämnas obevakade. Helst ska det bara finnas en enda grind in till hela förskoleområdet. Om det blir nödvändigt med mer än en måste samtliga placeras så att de är inom synhåll från större delen av gården, så att personalen kan ha uppsikt över att de hela tiden är stängda. Dessutom bör de planeras så att det aldrig lönar sig för utomstående att ”gena” över gården.

Grinden bör helst vara självstängande via fjäder eller liknande. FIG! Låsanordningen ska sitta på ovansidan eller utsidan och vara ”barnsäker”. Om gården är stor måste det finnas möjlighet att skapa en öppning på minst 150 cm för att medge att t ex ett mindre sandsopnings- eller snöröjningsfordon kan ta sig in. Om byggnaden inte ligger intill körbar väg behöver även räddningsfordon kunna köra in. Då behövs en grindöppning på 250 cm. Grindens upphängning ska vara enkelt justerbar i höjd- och sidled (den utvidgar sig vid värme!), men det ska inte gå att haka av den från gångjärnen. (Grindar har faktiskt blivit stulna!) Vid grinden behövs en tydlig skylt som anger förskolans (och ev. avdelningens) namn, samt vilka regler som gäller, t ex rökförbud, cyklingsförbud, förbud för hundar och katter.

Stängsel och trappor

Stängsel/ staket ska vara minst 110 cm högt men helst 150 cm och ej klättringsbart. Detta innebär t ex att inga vågräta kanter kan finnas på insidan av ett trästaket och att ståltrådsstängsel inte kan ha ett metallräcke överst som man kan gripa tag i (barn får in en fot i mellanrummen). Även treåringar kan vara mycket effektiva klättrare! Har man ett klättringsbart stängsel kan man montera presenningstyg längs insidan. Det betyder oerhört mycket för utevistelsen om personalen kan vara trygg med att barn inte kan rymma, slippa bli stressad och i stället kan koncentrera sig på det pedagogiska.

Undvik helt trappor inom lekgårdens område, förutom enstaka trappsteg (eller trappa till klätterställning). Särskilt viktigt är att det inte finns någon nedåtgående trappa (t ex till källaringång) från område där barnen kan cykla. Finns sådan trappa krävs en låsbar grind.

Markbehandling

Har man tillgång till en naturtomt är detta en stor fördel. Barn som leker i naturen utvecklar både motorik och andra förmågor snabbare. Bara man ser till att nivåskillnaderna inte är för stora eller sluttningar för branta så att man riskerar allvarliga fallolyckor.
Brännässlor bör rensas bort och alltför taggiga buskar undvikas.
Grundmaterialet under och kring lekredskapen bör vara sand eller helst gummiasfalt.
Asfalt bör endast användas för kommunikationsytor. Dessa får inte ha större lutninig än 1:20 för att rullsolsburen ska kunna ta sig fram.
OBS! Ingen upphöjd kantsten mellan asfalt och angränsande ytor. Barnen snubblar och slår sig.
Har man en yta för cykling med trehjulingar är asfalt eller gummiasfalt lämpligt.

Sättning av stenplattor bör undvikas. Förr eller senare lossnar några och används till barnens lek.
Trädäck blir hala vid väta och frost och slits vid t ex snöröjning. Det kan dock passa som underlag för utemöbler (bänkar för mellanmål).
Gräs ger en vacker och mjuk (men dyr) yta om det förblir gräs. Men med alltför hårt slitage och obefintlig skötsel under sommarstängningen blir det nästan alltid bara en stenhård jordyta med små grästuvor intill eventuella buskar och träd. Och regniga höstar och under snösmältningen har man en leråker! Därför bör gräs endast anläggas på särskilda avgränsade ytor som ligger lite avsides och till exempel kan användas för ”picnic”.
Då är konstgräs ett bättre och numera prismässigt konkurrenskraftigt alternativ.
(För mer om handikappanpassad lekplats se Hjälpmedelsinstitutet, http://www.hi.se samt Program för handikappanpassning av lekplatser i Stockholm stad, Gatu och Fastighetskontoret, 2000)
Dräneringen är viktig och det måste dessutom finnas en tydlig lutning mot dagvattenbrunnarna. Dessa bör också ligga så långt som möjligt från sandlådelekplatserna, annars lär man få problem med igenslamning av brunnarna.
Visst är det roligt med vattenlek, men det bör ske när vädret är lämpligt och barnen är klädda för det, och särskilt under slaskiga vintrar är det inte roligt med barn som slänger sig i flera dm djup issörja! Så blir det ofta om avrinningen inte fungerar.
Brunnarna måste förses med lyftskydd, dvs en sten på 25 kg som hänger i gallret.
Om det finns en sarg som avgränsning mellan sandyta och asfaltyta bör den ha en öppning så att sand lätt kan sopas tillbaka från asfalten.

Inom själva lekområdet måste alla växter – träd, buskar, häckar – vara tåliga för att överleva. Är det någon som har erfarenhet av positiva eller negativa exempel på arter?
Giftiga växter får naturligtvis inte finnas inom förskolans område. För förteckning av sådana växter, se http://www.giftinformation.se eller Riksförbundet mot Astma-Allergi.
Björk, al, ek, sälg och hassel är allergiframkallande (vindburen pollinering). Kan naturligtvis inte alltid undvikas men bör kanske inte planteras!

Fasta lekredskap   (Se hela avsnittet)

För detaljerade säkerhetsregler för fasta lekredskap se Marknadskontroll av lekredskap (rapport 1999:1 Konsumentverket)
Svensk Standard för lekredskap finns med beteckningarna SS 99 10 10-17.
All fast lekutrustning ska ses över minst en gång i månaden! Ta reda på vem som ansvarar för detta där du arbetar.

Gungor
Gungor är som nämnts ett av de allra viktigaste lekredskapen. Att gunga hjälper barnet att träna upp sitt balanssinne och sin kroppskontroll mycket effektivt. De flesta barn älskar att gunga.
Gungorna ska vara utplacerade två på varje ställning, aldrig fler på grund av ”krockrisken”. Dessutom ska någon form av staket eller annat inspringningsskydd finnas kring hela ytan som tar 6 x 8 m i anspråk.
Det finns även exempel på gungor som är utplacerade som ekrar på ett hjul (sex st), men jag är tveksam till att ha ett sådant arrangemang på en förskola. Dels blir det lätt alltför många barn på samma ställe, och barn som uppehåller sig inne vid ”navet” kan inte ha full koll på alla gungor.
Antingen ska båda gungorna vara avsedda för större barn eller också ska båda vara avsedda för de minsta barnen (särskilda barnsitsar) så att inte små och stora barn blandas. I det senare fallet kan ställningen vara något lägre. Småbarnsgungorna kan gärna ligga helt avskilt från de stora. Det är som regel endast där någon behöver lyfta i barnen och ge fart.
Det är som regel först i tre, fyraårsåldern barn lär sig bedöma gungans fart och riktning så att de inte springer rakt in i den eller står för nära. Bildäcken är tunga och kan ge hjärnskakning eller utslagna tänder vid en krock. Dessutom är gummi ohälsosamt att slicka på. Det borde gå att tillverka gungor i ett betydligt lättare material (glasfiber/plast) med en mjuk yta (skumplast + vattentätt material) ytterst.

Trädgårdsodling

Anläggs avskilt , så att barnen inte får för sig att gena tvärsöver, och med staket runt eller helst upphöjd några decimeter över mark. Gångar, så att det går att arbeta med odlingen utan att gå i jorden! Barnen älskar att vattna.
Bärbuskar eller andra buskar som är tåliga kan naturligtvis gärna planteras även inom område som är avsett för barnens lek. Små skyddade gräsplättar med buskar/ häckar omkring är användbara till olika slags lek.

Måltidsplatser

Oftast är det mellanmålet på eftermiddagen som äts ute. Platsen bör ha tak samt skugga på eftermiddagen (smöret smälter annars). Möjlighet att köra ut matvagn (så låg tröskel som möjligt), inte för långt ifrån köket. Långa träbänkar, med sittytan så nära bordet som möjligt. Med de vanligaste typerna sitter barnet alldeles för lång ifrån.
Golv av trätrall. Alla bräder ska vara skruvade eller nitade – man vill inte ha några uppstickande spikhuvuden där barnen springer barfota.

Uteförråd

Två saker är viktiga att tänka på när det gäller förvaringen av uteleksakerna:
* Allting bör förvaras så nära som möjligt det område där det kommer att användas,
* Barnen behöver inte ha tillgång till allt material på en gång. Då blir det onödigt mycket att städa in.

Barnvagnsförråd
Dels behövs utrymme för förskolans egna dubbelsulkies, dels bör det finnas möjlighet för föräldrar att ställa barnets egen vagn (åtminstone) under tak. Detta förråd bör ligga avskilt från barnens lekområde, och är mycket utrymmeskrävande om en inte ska behöva fälla ihop vagnarna.

Barncyklar
Förråd för trehjulingar, kärror och sparkcyklar och andra större uteleksaker placeras i anslutning till cyklingsområdet med bred dörr mitt på långsidan, ramp upp mot dörröppningen (om förrådet har ett innergolv). Ordna gården så att det finns cykelfria delar, och så att småbarnen kan ta sig till sin del utan risk att bli påkörda. FIG
Om tomten sluttar är det en fördel om förrådet ligger nära lägsta delen, det är ändå där cyklarna hamnar när barnen tröttnat på att cykla.

Sandsaker
Intill sandlådan. Antingen litet förrådsrum med hyllor längs väggarna eller en kista. Kistans lock måste kunna fällas ned bakåt och låsas fast i öppet läge för att förhindra att barnen får det över sig. Men de når ändå inte ner att hämta saker från botten. Halva framsidan behöver då också kunna fällas ner. Hål i botten som gör att regnvatten och sand rinner ut behövs! FIG
I båda fallen läggs sandsakerna i plastbackar. Sortera inte spadar för sig, hinkar för sig, formar för sig osv! En lagom blandning i varje back gör att man slipper ifrån det helt onödiga sorteringsarbetet.

Extraförråd
Här förvaras allt övrigt som används utomhus: trädgårdsredskap, snöskyffel, kvastar, extra lekmaterial, lastpallar, virke, badbassäng, utemöbler som gått sönder osv. Oftast saknas den här typen av förråd på förskolorna med resultatet att ovanstående saker ”knös in” lite här och var och är i vägen. Alltid låst. Yta minst tio kvm och med hyllor längs en av väggarna.

Det behövs också en (låsbar) kista för sandningssand vid halka. det kan ta tid innan fastighetsskötare hinner komma.

Utebelysning

Ordentlig belysning som tål mekanisk påfrestning och slås på automatiskt när det börjar skymma måste finnas över hela gården. Dels för att barnen ska kunna vara ute och leka även när det börjat skymma på vintereftermiddagar, dels för personalens säkerhet vid öppning och stängning, dels för att om möjligt förhindra att gården blir ett ”tillhåll” under kvällar och helger.

Barn7

Annonser
%d bloggare gillar detta: