Skip to content

Till föräldrar

Rubriker:

Respekt och integritet,  När har föräldrarna ansvaret?,   Vistelsetider,  Om barnkläder,  Egna leksaker                                                  

C2

För dig som är småbarnsförälder

Först och främst råder jag alla föräldrar att redan vid ansökan om förskoleplats begära ut information om alla viktiga rättigheter och skyldigheter som är knutna till förskoleplatsen just där du bor. Tyvärr brukar kommunerna vara ganska dåliga på att på eget initiativ klargöra detta.

Respekt och integritet

Förskolepersonalen har visserligen inga befogenheter att blanda sig i föräldrarnas ”uppfostringsmetoder”. Men ömsesidig respekt och förtroende mellan personal och föräldrar är en förutsättning för att förskolevistelsen ska kunna fungera bra för barnet. Jag menar att detta bla innebär att
* föräldrar undviker att tala i mobiltelefon samtidigt med lämning eller hämtning, då uppmärksamheten bör riktas mot barnet, och personalen kan behöva lämna information eller prata om något som rör barnet och verksamheten,
* föräldrar undviker att ta upp privata familjeproblem med personalen. Tyvärr förekommer inte sällan (särskilt när föräldrarna har separerat) att den ena föräldern ”snackar skit” om den andra inför både sitt barn och personal.
Däremot är det nödvändigt att personalen omedelbart får veta om föräldrarna separerar (dvs flyttat ifrån varandra) och får information om byten av telefonnummer. Givetvis måste personalen också hela tiden veta om föräldrarna har gemensam vårdnad och om endera förälderna eventuellt inte har rätt att hämta barnet.
Arbetslöshet måste också anmälas i den mån barnets rätt till vistelsetider påverkas.
* När ditt barn fyller år: Bjud inte in till kalas genom att lägga lappar I barnens fack om inte alla är bjudna. Det leder ofta till konflikter mellan familjerna. Det kan upplevas som att vissa barn blir utfrusna. Ring eller mejla I stället till de familjer du vill bjuda.

När har föräldrarna ansvaret?

Detta är en fråga som har diskuterats mycket bland förskolepersonal under årens lopp och ibland lett till missförstånd. Så här är det: Det finns inget i socialtjänstlagen som säger att man har rätt att ta ifrån föräldrar deras ansvar för barnen vid några tillfällen, även om de vistas i någons lokal.
Det innebär alltså att fram tills föräldern lämnar förskolan på morgonen och från och med att hen kommer för att hämta, samt vid deltagande i ”drop-in” eller utflykt har föräldern hela ansvaret för sitt barn.
Tänk på att i detta ansvar även ingår att du som förälder bör se till att ditt barn följer förskolans regler, så länge ni befinner er inom förskolan eller deltar i förskolans arrangemang.
Försök vara tydlig när du kommer för att hämta ditt barn: Tänk på att ditt beteende påverkar även andra närvarande barn.

Vill du stanna ett slag och delta i barnens lek eller prata med någon i personalen, så gör gärna det. Men om du har bråttom och vill komma iväg snabbt, så tag med ditt barn, säg hej då och gå ut i hallen. Föräldrar som står och tjatar utan att agera leder lätt till en kamplek – som även andra barn dras med i – där ditt barn gör allt för att undvika att behöva gå hem.

Vistelsetider

Rätten till förskolevistelse gäller under de tider föräldrarna arbetar eller studerar plus resa till och från förskolan. Alternativt den grundtid som gäller i respektive kommun vid arbetslöshet eller föräldraledighet för småsyskon.
Den gäller alltså inte för att föräldern ska hinna gå ärenden eller vara hemma och vila sig, oberoende om man kan ha förståelse för att detta önskemål finns ibland. Men som personal kan man naturligtvis inte fungera som ”tidsspion”, så för att det ska fungera måste föräldern respektera denna regel.
Det är också helt nödvändigt för att verksamheten ska flyta på ett bra sätt, att föräldern meddelar barnets schema i god tid, och ringer och meddelar tillfälliga avvikelser från detta så snabbt som möjligt. Glöm inte att också meddela i förväg när barnet ska komma tillbaka efter sjukdom. Är du osäker på vilken tid du kommer att hinna hämta så ange den senaste tidpunkten. Det är naturligtvis aldrig problem med att hämta tidigare.

Glöm inte heller att samtidigt med att du skriver upp barnets tider anteckna dessa i din egen kalender, så du slipper ringa och fråga: ”Vad har jag skrivit?”

Undvik att ringa till förskolan under måltiderna!

Vad gäller ”femtontimmarsbarn” (som alltså bara har rätt till 15 tim/vecka) anser jag att föräldern själv bör få välja mellan tre timmar fem dagar eller fem timmar under tre dagar. Om din kommun inte tillåter detta bör du ta upp det direkt med politikerna, inte med personalen.

Om barnkläder

Varför behöver jag ta upp detta ämne? Är det inte föräldrarnas ensak hur de klär sina barn? Nej, inte helt och hållet anser jag. Inte om det påverkar
* möjligheten för personalen att sätta på barnet lämpliga kläder, särskilt vid utevistelse,
* risken för att barnet skadar sig,
* möjligheten att för barnens skull begränsa den tid det tar med påklädning och övrig klädhantering så att personal och barn får mer tid till pedagogiska sysselsättningar, vilket också är roligare för barnen. Det handlar alltså inte alls om att personalen är lat och vill slippa en arbetsuppgift.

Märkning
Det finns en sak som jag aldrig har förstått under mina år inom förskolan: Varför det ska vara så himla svårt att märka barnets kläder. Du kanske känner igen dem men personalen kan inte känna igen allting. Det är inte nödvändigt att beställa färdiga namnlappar som ska sys fast (eller fästas på annat sätt, jag har aldrig kollat). Det räcker att texta barnets namn eller initialer på tvättrådslappen.
Använd en permanent märkpenna med fin udd. Skor och stövlar kan man skriva direkt inuti.
Det spar mycket tid (även för barnen) om personalen slipper springa runt och leta kläder.

Några enkla köpråd
Undvik att köpa jackor, tröjor, byxor eller overaller med snören, snoddar eller öglor. Barnen fastnar med dem i rutschkanor, cykelpedaler osv.
Kapuschonger ska vara avtagbara och ska endast sitta fast med tryckknappar eller kardborrband så de lossnar om barnet fastnar i något. Det har tyvärr hänt att barn blivit hängande i en klätterställning i ett klädesplagg och blivit strypt.
Av samma orsak: I stället för halsduk utanpå ytterplagget – välj en ”fuskpolo”.
En Europastandard för barnkläder fastställdes för några år sedan.
Byxben och ärmar på ytterplagg bör vara vida så att de kan träs utanpå kängor, stövlar och vantar, och så att personalen kan få in en hand och dra ner en tröjärm.
Undvik helt knytskor och fingervantar åt barn som är för små att ta på dem själva. Detsamma gäller koftor med tio, tolv knappar. Ta tid på hur lång tid du själv behöver för att klä på din tvååring en vinterdag. Multiplicera sedan med fem så inser du hur lång tid det kan ta att komma iväg ut med en småbarngrupp.
Välj gärna udda färger och mönster på overaller och regnplagg så att personalen lättare kan skilja på barnen när de är påbyltade (och sortera kläderna i hallen).
Tänk på att barnet alltid måste ha tillgång till ett ombyte (om hen blöter ner sig – inifrån eller utifrån), samt kläder för all slags väderlek. Detta innefattar tunnare jacka och tjock tröja som alternativ under höst och vår – inte bara en vinterjacka eller overall. Hellre fler lager än ett tjockt. Dessutom alltid ett par oömma byxor (typ jeans). Det är inte kul att t ex behöva sätta på regnbyxor på ett barn en solig dag när alternativet är mjukisbyxor som inte passar i en skitig rutschkana.
Vantar bör vara fodrade och vattenavstötande, liksom vinterkängor. Blöta yllevantar är det mest avkylande man kan ha på sig. De kan kanske passa i Norrland i torr vinterluft.
Kardborrband är den bästa stängningsmetoden för ytterplagg, inklusive kängor. Undantag overallens dragkedja, som bör ha en ordentlig hake att dra upp med. Till de minsta barnen är det bra med hakband till vintermössan och att vantarna är hopfästa med varandra (med snöre som dras inne i overallen) eller med klipps i jackärmen.
Se till att overaller och jackor har kraftiga hällor så att plaggen kan hängas upp.
Till sist: Om ni har pälsdjur hemma eller ditt barn rider, tänk på att ditt barn inte har på sig kläder till förskolan som kan bidra till allergi hos andra barn.

Solskydd
Föräldern ansvarar själv för att smörja in sitt barn med solkräm vid behov. Det är inget personalen gör. Glöm inte solhatt. Tänk på att barn är extra känsliga för solen.

Blöjor
Själv gillar jag inte up-and-go-varianten. Då måste man ta av både byxor och eventuella underbyxor när man byter. Glöm inte fylla på i god tid innan de tar slut.

Be inte personalen att träna barnet att bli blöjfritt. Detta gör ni bäst hemma där barnet är tryggast. Sedan, när det fungerar någorlunda, kan barnet börja gå utan blöja även på förskolan.

Nappar
På de flesta ställen använder barnen napp endast när de ska sova och kanske när de blivit ledsna. Men för att undvika att barnet suger på någon annans napp bör även dessa vara märkta. En tejpbit kan användas. Se till att det alltid finns minst en extranapp på förskolan.

Egna leksaker

Den allmänna regel som (förhoppningsvis) tillämpas på de flesta förskolor är att barnet inte ska ta med sig några egna leksaker till förskolan.
* Det blir lätt konflikter när ”ägaren” inte vill låna ut leksaken. Förskolan har tillräckligt med lekmateriel.
* Den kan gå sönder. Förskolan kan inte ta ansvar för detta.
* Den kan vara av ett slag som personalen inte anser överensstämmer med pedagogiken (leksaksvapen).
Undantag är gosedjur eller annat ”övergångsobjekt” som de yngsta vill ha med sig i början för att känna sig trygga, eller någon sak som barnet av personalen har ombetts ta med för att t ex visa på samlingen.
Var särskilt noga med att se till att barnet inte får med sig godis, pengar eller något som kan vara farligt för de minsta (vasst eller kvävningsrisk).

Ett litet tips: Stödhjul på barncyklar?
Enligt NTF är stödhjul en riktigt dålig ersättning för ett omoget balanssinne.
Katarina Bokström: ”Med fyra hjul kommer man snabbt upp i väldigt höga hastigheter som man inte är mogen att hantera. Man kan inte skynda på ett barns koordinationsutveckling hur mycket som helst. Det är inte många timmar man behöver springa med en pinne när barnet väl är moget att lära sig.
Och med stödhjul lär man sig helt fel teknik i svängarna, med två hjul ska du luta dig inåt. Kort sagt är det en produkt som ökar risken för skador – utan att förbereda ditt barn för tvåhjulingen.”

C1

Annonser
%d bloggare gillar detta: