Skip to content

Lokalernas utformning

Rubriker:

Val av tomt,   Byggnadskroppen,  Planlösningar,  Ytbehov,  För funktionshindrade,   Ytskikt och färger,  Fönster, belysning,  Inomhusklimat,  Dörrar,  Hygienrum,  Barnentré,  Sovrum, Matrum, Personalrum, Tillagningskök,  El, tele, IT, Lås och larm, Brandskydd

B2

Val av tomt

Det föräldrar i allmänhet prioriterar vid val av förskola är närhet. Om de inte kan få en plats nära vill de att den åtminstone ska ligga på vägen mot deras arbetsplats. Detta är naturligtvis omöjligt att uppfylla generellt, men man kan ändå dra slutsatsen att en placering längst bort i ett område vid en återvändsgränd och långt från allmänna kommunikationer inte är särskilt attraktiv.
Samtidigt kan detta stå i motsättning till den fördel som närhet till naturområde kan innebära. Här måste man alltså göra en avvägning.
Följande faktorer bör man också ta hänsyn till:
* Närhet till lågstadieskola (för samverkan och för föräldrarnas skull)
* Möjlighet till senare utbyggnad
* Närhet till allmänna kommunikationer
* Bra naturkontakt, tomten kan gärna vara något kuperad, men inga ”stup”!
* Trafiksäkerhet, möjlighet till angöring, parkering och leveranser
* Skydd mot vandalisering (inte helt isolerad placering)
* Möjlighet att ge lekgården tillräcklig yta och tillräckligt antal soltimmar.

Trafiklösning
Förskoleentrén ska aldrig vetta direkt mot en trafikerad gata. Det bör finnas ett eget område för angöring/ tillfällig parkering för hämtning/ lämning av barn, och leveranser från skåp- eller lastbil utan att man behöver backa. Dessutom ska det finnas en tillräckligt stor parkeringsplats för personalens bilar (hur många platser som krävs beror på hur goda kollektiva förbindelser det finns), liksom en cykelparkering under tak. Sophämtningen ska helst ske via särskild avskild angöringsplats, där man inte behöver räkna med fotgängare alls.
Hela närområdet bör ha en hastighetsbegränsning på max 30 km/tim.

Byggnadskroppen

Förskolan bör inrymmas i en enda byggnad. Både personal och barn bör kunna röra sig mellan avdelningarna utan att gå utomhus.
Dessutom bör förskolan planeras i ett enda våningsplan. Det är inte rationellt att behöva slussa ut barnen till lekgården via en trappa, och det innebär också ökade svårigheter och risker vid brandutrymning. Undantaget är en souterrängtomt, då man kan komma direkt ut (åt olika håll) från två våningsplan. Man kan eventuellt tänka sig personalutrymmen på ett eget våningsplan.

Att inrymma en förskola på bottenplanet av ett flerfamiljshus får ses som en absolut nödlösning. det blir svårt att undvika störningar för dem som bor ovanför. Under alla förhållanden är det nödvändigt med egen entré för barnen och egen lekgård. (De boende vill bl a inte ha sin entré blockerad av barnvagnar.)
Det är inte heller lämpligt att anlägga förskolegården ovanpå ett garagedäck. Förr eller senare blir det problem med vattentätningen ner till garaget, och en omläggning av ytan kräver då stängning av hela gården under upp till ett år (vilket scenario jag har erfarenhet av).

Redan befintliga förskolor som saknar egen gård bör åtminstone snarast förses med en liten ”utslussningsgård”, dvs stängsel med grind kring entrén, så att färdigklädda barn kan vänta utomhus.
Alltså: En fristående enplansbyggnad direkt på mark i direkt anslutning till inhängnad lekgård är vad som krävs.

Lite om byggmetod
De senaste decennierna har ett stort antal skolor och förskolor fått stora problem med inomhusluft och mögel sedan man grundlagt med platta på mark utan luftspalt och/eller enstegstätade träväggar. Trots att metoderna (ännu) inte är förbjudna bör de absolut inte användas!
Att maximal långsiktig hållbarhet och mijövänlighet präglar materialval och byggmetod ska natuligtvis vara en självklarhet. Den offentliga sektorn bör visa vägen i fråga om miljö, energibesparing och minsta möjliga klimatpåverkan.

Planlösningar   (Se hela avsnittet)

I detta avsnitt kan det stå en del information som kan kännas självklar för den som själv arbetar inom förskolan, men som kan vara nyttig för arkitekter och beslutsfattare att känna till.
Hur lokalerna används kan komma att skifta ganska mycket under loppet av de många decennier en byggnad kommer att finnas kvar. Förändringarna kan bero på behov av nya användningssätt, annorlunda pedagogik eller helt enkelt vad personalen tycker är lämpligt. Därför är det bästa att de olika rummens tänkta användningsområden inte ”skräddarsys”, utan att huset blir så flexibelt som möjligt. Detta innebär även att uppdelningen i ”avdelningar” eller ”hemvist” bör kunna förändras rent lokalmässigt. Även väggar och andra avgränsningar bör göras flyttbara där så är möjligt och skapa fler alternativ till rumslösningar.
Här visas ett principschema för de funktionssamband som är viktigast. Därefter följer motiveringarna. Till sist några förslag till planlösningar.

Lokalschema

Hemvist betyder i detta sammanhang inte hela avdelningen, inte hela barngruppens tillgängliga yta, utan den centrala platsen för barngrupp och dess personal. Här faller det sig naturligt att ta emot barn och föräldrar på morgonen, härifrån ska ”fröknarna” kunna ha så bra överblick som möjligt över all aktivitet som pågår i gruppen. Här blir det naturligt att ha telefonen liggande, i närhet till anslagstavla med barnschema, arbetsschema och veckoplanering.

Ytbehov

1938 var minimiytan 5,2 kvm våningsyta/plats, 1975  12.6 kvm. (MAFF s 88)
Sedan 90-talet är de tvingande ytkraven avskaffade och har ersatts med endast rekommendationer. Dessa är 8 kvm/ plats vid nybyggnad och 10 kvm vid ombyggnad (eftersom det då är svårare att skapa effektivt utnyttjade planlösningar). Jag har inga siffror på hur det ser ut i verkligheten nu, men man kan utgå ifrån att färre och färre förskolor klarar dessa rekommendationer, dels eftersom barngruppernas genomsnittsstorlek ökat från ca 15 till ca 20 sedan 1990, dels för att nybyggda förskolor generellt är mycket trängre än de som byggdes på 70- och 80-talen.
Denna snålhet är ogenomtänkt och kontraproduktiv eftersom
* trängre lokaler kan tvinga fram ett mer arbetskrävande arbetssätt. Exempel: I stället för att ha ett speciellt rum som endast används för vila måste en personal lägga tid på att varje dag plocka fram och plocka bort sovmadrasserna, tid som annars skulle kunna användas till pedagogiskt arbete,
* det har gjorts undersökningar som visar att barnens sjukfrånvaro minskar med i snitt elva procent för varje kvadratmeter/plats som lokalytan ökas. (Minskad smittorisk och bättre inomhusluft) Förutom friskare barn görs samhällsekonomiska vinster genom föräldrarnas minskade VAB-frånvaro.
Lokalkostnaderna är också allmänt sett mindre än hälften så stora som personalkostnaderna.

För funktionshindrade

Självklart måste förskolemiljön vara helt anpassad för rörelsehindrade och barn med andra funktionshinder. Detta finns bindande regler för.
Jag anser dock att man inte behöver bygga en handikapptoalett för varje avdelning. Det borde räcka att ha en sådan i en avdelning, samt ytterligare en som är åtkomlig från ett neutralt utrymme (bl a för tillfälliga gäster).
Trösklar undviks mellan alla utrymmen som är avsedda för barnen (Undantag: branddörrar). Tröskelfriheten underlättar även när man ska köra matvagnen, samt vid städning.
Ytterdörrar behöver förses med automatisk öppnare.
Naturligtvis undviks trappor, både utomhus och inomhus. Ramper krävs vid alla nivåskillnader, helst med räcken att dra sig upp i. Detta krav kan vara tillräckligt för att utesluta alternativet ombyggnad av lokaler som tidigare använts till annat vid byggande av förskola.
Man kan inte heller använda en övervåning utan vidare bara genom att installera en hiss. Utrymning vid brand av rörelsehindrad person blir mycket svår att genomföra, eftersom hissen ändå inte får användas vid brand.

Ytskikt och färger

Väggarna i de rum barnen leker bör tillgodose följande krav:
Nedre delen (upp till ca 70 cm) behöver en slitstark yta för att tåla t ex påkörning med dockvagnar och liknande. Med bara en gipsskiva leder det lätt till att man får skador.
Någon åtgärd som möjliggör att enkelt montera vägghyllor eller anslagstavlor krävs. T ex vågräta träbrädor, framför eller bakom eventuell gipsskiva eller inlagd i eventuell murad/ gjuten vägg, på en höjd av förslagsvis 180 resp. 120 cm. Ommöbleringar måste kunna ske lätt, och man vill undvika allt borrande och hål efter gipsskruvar.
* Stora delar av väggarna och nästan hela taket i alla rum där barnen vistas stadigvarande bör förses med akustikplattor (bullernivån är det största miljöproblemet för både personal och barn).
* Golvet måste vara lättstädat och slitstarkt, men får samtidigt inte vara alltför halt. Barnen springer (tyvärr) ofta i strumplästen och halkar lätt.
Det finns litteratur som förordar stengolv i hall och våtutrymmen. Absolut inte! Då är risken för hjärnskakning stor om ett barn halkar och slår i huvudet. Något slags plastmatta (eller trägolv) med ett sviktande skikt under är lämpligt. Alltså: inte direkt på betongen.
Färgsättningen bör ske med klara pastellfärger. Särskilt bör dörr-och fönsterkarmar och dörrbladets kant ges en kontrasterande färg. Detta underlättar barnens orientering i rummen. Barn har svårare att bedöma avstånd. Gärna också olika väggfärger i de olika rummen som då får sin egen karaktär.

Fönster, belysning   (Se hela avsnittet)

I merparten av de rum där barnen vistas bör det finnas fönster som ger möjlighet till utsikt, vilket betyder en bröstningshöjd på max 60 cm. Fönsterbräden ska hålla att sitta på!
Alla fönster måste vara spärrade så att barnen inte kan öppna dem (mer än högst en decimeter). Detta gäller även då lokalerna ligger direkt i markplanet. Personalen måste kunna vara säker på att barnen inte klättrar ut utan deras vetskap. Den bästa typen av spärr består av en kort kedja som är fäst i fönsterkarm och fönsterbåge (eller två intilligande fönsterbågar) ca 180 cm över golv, och frigörs endast med dubbelgrepp. Säkerhetsspärrar inbyggda i själva fönstervredet är inte tillräckligt. Då kan man inte ställa fönstret på vädring utan risk. dessutom går spärren lätt sönder, och om man stänger slarvigt går fönstret inte i lås.

Inomhusklimat   (Se hela avsnittet)

I de väderstreck som utsätts för solinstrålning måste någon form av solskydd finnas vid fönstren om ett acceptabelt inomhusklimat ska kunna skapas. Det allra effektivaste är fasta skivor monterade utanför fasaden. Markiser fungerar också, men är mer sårbara för skadegörelse (särskilt i bottenplan) och slitage. Persienner mellan rutorna håller inte ute värmen lika effektivt som föregående alternativ, men bättre än invändiga. Persienners reglage bör sitta på 140 cm höjd och får ej ha nedhängande nylonlinor. Strypningsrisk!
Gröna växter bildar syre och bidrar till att förbättra luften inomhus. skaffa många, tåliga, icke taggiga och icke giftiga krukväxter!
Radiatorer bör ej ha skarpa kanter, och eventuellt galler på ovansidan ska ha springor på max 8 mm (vi har haft barn som skurit sig allvarligt i nedstoppade fingrar). Fönsterbrädor bör finnas ovanför radiatorerna.
Golvvärme är en bra idé. Barnen springer ofta barfota, och de minsta kryper omkring på golvet.
Värmen från radiatorer måste kunna regleras av personalen (dock låsta för barnen). Det ska gå att få 20° C.

Dörrar    (Se hela avsnittet)

Ett vanligt förekommande problem på förskolor är barn som leker med och smäller i dörrarna, stänger inne eller ute varandra eller sig själva, klämmer fingrarna osv. Dessutom medför de vanligt förekommande klämskydd som sitter på gångjärnssidan ofta att dörrarna delvis glider ut och är i vägen. I sådana fall händer det också att barn springer rätt in i dörren!
Det kan finnas ett behov för personalen att kunna kontrollera vilka utrymmen barnen ska ha tillgång till vid olika tillfällen. Idag förekommer därför oftast låsvred högt upp på var sida av dörrarna. Men detta leder i sin tur till att barn kan bli inlåsta av andra barn – eller av misstag.
Så här kan man komma tillrätta med alla dessa saker:
* Det ”vanliga” dörrvredet bör sitta på 90 cm höjd – inte högre. På så vis kan även de minsta barnen själva ta sig ut t ex om de vaknar under sovvilan när de är ensamma i rummet (annars risk för panik!). Dessutom ökar då chansen att barnen verkligen använder dörrvredet när de vill stänga dörren (eller utifrån hindra någon annan att stänga) i stället för att sätta handen runt dörrkanten, vilket är mycket vanligt.
* Klämskydd på gångjärnssidan är ett måste. Men några cm närmast golv bör lämnas fria så att man kan ta ut föremål (leksaker) som kastats in, samt komma åt vid städning.
Ett klämskydd av hårdgummi bör dessutom finnas på det inre dörrvredet så att dörren ej kan ”smällas” igen, utan stoppas av en propp. När vredet hålls nere går proppen fri från karmen! Sådana skydd finns eller har i alla fall funnits att köpa i handeln, och borde medfölja till alla dörrar som är avsedda för förskolor.

Hygienrum   (Se hela avsnittet)

Barnens tvättställ bör helst monteras så att de kan justeras i höjdled av personalen själv (60 – 80 cm höjd). Det finns olika uppfattningar vad gäller om barnen ska kunna nå upp själva utan att behöva använda en fotpall eller om det viktigaste är att en personal kan hjälpa de minsta att tvätta sig utan att behöva stå på knä eller dubbelvikt. Är de inte ställbara kan man med fördel ha ett lågt och ett högre. Tvättställen bör inte vara djupare än max 20 cm från ytterkant till kranen så att även de minsta barnen når fram till strålen. Ett riktbart munstycke på kranen förenklar ytterligare. FIG!
Engreppsblandare bör omgående sättas in överallt där det ännu saknas. (Jo, det finns sådana ställen!) Dagens barn är inte vana vid gammaldags kranar och har svårt att skruva på och få lagom temperatur. Och efter tvättningen glömmer de att stänga av ordentligt, vilket leder till ett stort slöseri med vatten.
Observera att de flesta engreppsblandare är inställbara. Se till att temperaturen på det utrinnande vattnet inte överstiger 38° när blandaren står i vänsterläge. Skållningsrisk! Detta skall inte sammanblandas med temperaturen på det inkommande varmvattnet i vattenledningen, som ska vara minst 55° (för att undvika bakterier).

Barnentré

Samma entré behöver kunna användas både för hämtning/ lämning av barnen och utgång mot lekgården. Dels blir det alldeles för rörigt med ytterkläder annars, och dels blir det för många ytterdörrar att hålla koll på för personalen annars. Eventuell utgång mot gatan skulle i så fall behöva hållas låst, och besökare tvingas ringa på. Det funkar inte!
De flesta förskolor är planerade för att barnen ska ta av sig både skor, stövlar och ytterkläder vid sitt klädfack. Detta leder till att hela entréhallen blir sandig eller slaskig beroende på aktuellt väder. Många förskolor har löst detta genom att barnens skoplatser finns direkt innanför ytterdörren och en bänk eller liknande avgränsar mot resten av hallen där klädfacken finns, och ingen får gå in med skor på. Detta är i och för sig en förbättring, men ofta är denna yta för trång och det bildas en flaskhals och skor och stövlar hamnar lätt i oordning. Personal – särskilt vikarier – som behöver hjälpa till med skopåtagning får då problem. Vilka skor är Kalles?
Det finns ett mycket bättre system, som jag dock inte sett någonstans eftersom det kräver en helt annan utformning av entréhallen:

Entré

På det här sättet får hallen en ”ren” sida och varje barn har sin egen bänkplats att klä om vid med allting inom räckhåll. På den ”smutsiga” yttre sidan har barnet sina krokar för regnkläder, vinteroverall och gallerhyllor för uteskor och stövlar.
På andra sidan har barnet sitt fack med fyra, fem hyllor för tröjor, inneskor, extrakläder, eget gosedjur, cykelhjälm, meddelanden till föräldrar, barnalster som ska tas hem osv. Räkna med att de mindre barnen inte når högre än ca 100 cm, men det är naturligtvis inte allting som barnet behöver nå själv.
Lämpligen ger man de minsta barnen som behöver mest hjälp platserna närmast utgången, där personal kan sitta.
Har man inte möjlighet att ha detta system, men ändå gott om plats kan man skaffa en påklädningsbänk. Då kan personalen lättare hjälpa barnen med skor och kängor utan att behöva böja sig ända ner till golvet.
Alla hyllor ska ha nät- eller galleryta så att inte sand och damm samlas i onödan.

Rymlig kapphylla för personalens arbets(ytter)kläder och för besökare behövs alldeles innanför entrén. Där behövs också ett par korgar för tossor (skoskydd).
Ett torkskåp /tio barn bör finnas i anslutning till den yttre, smutsiga delen. P insidan av dess dörr bör man montera krokar/ snören för strumpor och vantar om detta inte redan finns.
Sköljho för grovrengöring ser jag inte som helt nödvändigt. Det finns ändå sällan tid att stå och skölja rent overaller och regnbyxor. Men även om det finns en bör man avstå från att installera golvbrunn här. (Det räcker med bräddavlopp.) En sådan fylls snabbt av sand som sedan blir till illaluktande gyttja.

Sovrum

Rum avsedda för sovvila bör utrustas med (eller förberedas för) lättmanövrerade mörkläggningsgardiner eller tjocka draperier. Inte heller vanliga persienner eller rullgardiner ger särskilt mycket mörker mitt på dagen! Planera om möjligt vilrum mot icke-soliga väderstreck (helst väster – norr alltså). Mot öster riskerar rummet bli för varmt. Ett ventilationsfönster behövs. Om möjligt läggs också vilrummet skyddat från ljudstörningar både från angränsande rum och utifrån.
Madrasskåp med ett fack för varje barnmadrass och ett övre fack för kudde och filt är standardutrustning. Jag är dock tveksam till detta system. Nackdelen är att det tar mycket personaltid att lägga ut och ställa tillbaka alla sängkläder på rätt ställe. Poängen är ju hygien, dvs varje barn ska ha sina egna prylar. Därför måste alla sängkläder vara märkta. Ofta sker detta med symboler vilket gör det svårt för vikarier att lotsa allting till rätt sov- resp. skåpplats. Med tanke på att barnen ändå kryper omkring i samma soffor, bygger koja med samma kuddar och filtar och kanske suger på samma leksaker, tvivlar jag på att något ytterligare smittskydd uppnås genom de separata sängkläderna.
En kompromiss skulle kunna vara att barnen bara har egna kuddar, medan madrasserna är ”kollektiva”.
Bäst är om det finns möjlighet att ha ett rum som endast används för sovvila. Då kan sängkläderna ligga kvar och endast tas bort en gång i veckan för tvätt och rumsstädning. Då kan också eventuella gosedjur och nappar finnas på plats hela tiden, så man slipper springa och leta efter dem. Dessutom möjliggör detta att lägga ut särskilda kuddar som ”insynsskydd” mellan sovplatserna så att barnen inte lika lätt blir störda av varandra.
Har man mycket ont om golvyta kan man tänka sig en hylla för (vågrätt liggande) madrasser rakt ovanför (120 cm) sovplatserna.
En högt monterad vägghylla behövs intill dörren för t ex cd-spelare och cd-skivor med elanslutning alldeles intill finns det behov av..

Matrum

Måltiderna är ett av de viktigaste momenten under dagen på förskolan. Det är nödvändigt för barn (och personal) att få möjlighet att sitta och äta i lugn och ro, i trivsam miljö och med så lite slammer eller andra ljudstörningar som möjligt. Därför bör helst varje matbord placeras avskilt från de övriga, och mer än två bord tillsammans (med max tolv barn totalt) ger ingen bra miljö.
Det måste finnas gott om plats för matvagn(ar) varifrån man kan lägga upp mat samt duka och duka av. Även om diskning/ matlagning sker på annan plats behövs en diskbänk samt en kyl/ frys och plats för mikro, kaffebryggare (med timer, det finns bryggare med inbyggd timer numera) mm. Däremot behövs inte någon vanlig spis om kök finns på annat håll i byggnaden.
Ugn för bakning med barnen (även om Livsmedelsverket har synpunkter på denna aktivitet!) installeras på en höjd av ca 110 cm.
Det är bra om möjligheter för barnen att tvätta händerna finns nära matplaserna.

Personalrum

Omklädningsrum där personalen kan hänga upp sina privata kläder avskilt från barnmiljön, samt låsbara skåp för värdesaker måste finnas.
Rastrummet bör vara rymligt, luftigt, trivsamt och ordentligt avskilt från barnmiljön, så att det verkligen går att koppla av. Här behövs pentry, så man slipper ta med sig kaffetermosar och kan diska direkt efter sig.
Separat kontorsrum med datorplatser, fack för blanketter (även om alltmer skrivs och rapporteras via datorn), fackbibliotek, kassaskåp, nyckelskåp osv. Helst utan insyn utifrån (stöldrisken).
Det behövs också ett särskilt rum för smärre möten och enskilda samtal. Detta rum måste vara tillräckligt ljudisolerat så att inte samtal kan avlyssnas i angränsande rum (sekretess).
Med en brits kan det också användas för kortare personalvila eller plats för (allvarligt) sjukt barn tills förälder hämtar.

Tillagningskök

Spisen ska ha timer och huvudströmbrytare.
Lådskåp placeras inte intill spis på grund av klättringsrisken.
Ugnar eller spis ska inte gränsa till kyl/frys (värmehushållning).
Stora grytor måste kunna gå in under kranarna (och i diskmaskinen).
Separat diskavdelning med storköksdiskmaskin där backar med disk kan köras in direkt och stå kvar och självtorka på andra sidan! Detta system är mycket effektivare (både vad gäller personaltid och energibesparing) än separat diskning på respektive avdelning.
Plats för matvagnarna. Planlösningsexempel: FIG

El, tele, IT

Både samtliga väggutag och strömbrytare för belysning bör vara placerade på en höjd av 120 cm från golv för att komma utom direkt räckhåll för de minsta barnen.
När det gäller vägguttagen är detta uppenbart av säkerhetsskäl. Uttagen måste naturligtvis ändå vara barnsäkrade. På detta vis undviker man också att sladdar till elektronik, vägglampor mm blir åtkomliga så att de kan dras ner i golvet (eller sladdar klippas itu – vilket har förekommit!).
När det gäller strömbrytare till belysningen är syftet att hindra de minsta barnen från att ”leka” med ljuset. Dessutom behövs i de större rummen vägguttag överst på väggen för taklampor. Även om det finns permanent monterad takbelysning bör ett system finnas i taket för att enkelt fästa nedhängande armaturer över bord för att ge möjlighet att skapa en både ”mysigare” och mer funktionell belysningsmiljö. Dessutom ett eluttag för julgransbelysningen så att man kan dansa kring granen utan att snubbla på någon sladd!

Centralströmbrytare bör finnas intill larmskåpet vid entrén. Den bör vara kopplad till all inomhusel utom kyl/frys, fläktsystem och liknande. Personalen slipper då gå runt och släcka manuellt i varje rum vid dagens slut.
Spis, ugn och uttag för kaffebryggare skall dessutom vara försedda med timer.
Belysning i toaletter, skötrum, tvättstuga, förråd och andra utrymmen som endast används kortare tider bör styras av rörelseindikator.
Hela elanläggningen ska vara försedd med jordfelsbrytare. I fönsterlösa korridorer samt i anslutning till el-centralen (som alltid måste vara låst!) bör finnas nödbelysning så att det inte blir becksvart vid strömavbrott. (Finns inte detta bör man fästa ficklampor på väggen på lämpliga platser.)

Uttag för fast telefon bör (ännu så länge) installeras i varje avdelning/ hemvist, samt i gemensamt kök. Till varje ställe behövs eget abonnemang/ nummer så att man bara behöver svara på egna samtal. Sedan används självklart trådlösa telefoner, samt vid utflykter mobiler.

Trådlöst nätverk för internetuppkoppling bör också finnas, och då behövs ingen speciell datorplats. Man kan arbeta från vilket rum som helst samt låsa in datorerna i ett kassaskåp under nätterna. Men färgskrivare/ kopiator/ scanner behövs, som tar A3-format.

Lås och larm   (Se hela avsnittet)

Alla yttre lås bör styras av chip i plastkort eller taggar som fästs på nyckelknippan. På så vis slipper man byta lås om nycklar tappats bort, det räcker med att programmera om låsen. (Man slipper också risken att någon fyller igen nyckelhål med lim, vilket vi har erfarenhet av.) Samma kort bör också kunna användas för att komma in i förråd, soprum, tvättstuga, fläktrum, elskåp och andra utrymmen som behöver hållas låsta.
OBS! Även vid strömavbrott måste korten till ytterdörrarna fungera så att det går att komma in!

Brandskydd   (Se hela avsnittet)

Vid brand: Varna – rädda – larma – släck!

Nödutrymning. En karta med utrymningsvägarna ska sitta på väggen vid varje entré. Observera att den bör vara vriden så att rakt fram är uppåt på kartan – på så vis blir den mest lättläst.
En lista med närvarande barn på respektive avdelning ska alltid finnas till hands på en plats alla känner till och vara möjlig att lätt ta med sig (tillsammans med telefonen). Men jag tvivlar på att någon personal vid ett brandtillbud ändå hämtar en lista och ställer sig att läsa. Jag menar att all personal hela tiden måste ha i huvudet hur många barn hen ansvarar för inomhus, och omedlebart gå runt, leta upp dem och fösa ut dem. En tar emot och räknar och meddelar när alla är ute. Återsamlingsplatsen bör inte ligga alltför långt från byggnaden – då försvåras kontakten mellan personal som är där och de som eventuellt är kvar inne.
För att en utrymning ska fungera säkert vid skarpt läge krävs regelbundna övningar, med barnen närvarande. Man kan i förväg förklara att det är på lek denna gång, men den övande personalen bör inte veta exakt när larmet kommer att gå – då blir det inte realistiskt. Jag tror det slarvas med att genomföra brandövningar. På tjugo år har jag inte varit med om någon inom förskolan, bara en på en skola.
Är du personal? Berätta gärna när du senast hade brandövning och vilken kommun det gäller.

B3

Annonser
%d bloggare gillar detta: