Skip to content

Daglig verksamhet

Rubriker

Schemaläggning,  Måltidsschema, Föräldrakontakter,  Matlagning,  Diskhantering,  Städning, Sophantering,  ”Fixare”, Inköpsansvarig, Hygien / sjukdom, Barnsäkerhet, Miljötänkande, Personalens arbetsmiljö                                                                                                                                    

B1

Schemaläggning   (Se hela avsnittet)

Schemat för tre personal per avdelning byggs som regel upp med tidig, mellan och sen tjänstgöring som rullar. Detta innebär att man inte har några fasta veckodagar. Det medför att samma ”fröken” som stänger en dag också är på plats morgonen efter när barnen kommer, något som sägs skapa extra trygghet. Men det finns nackdelar: Det går att missförstå vem som ska ha vilket pass efter en helg eller en studiedag, och vikarieanskaffaren kan ha svårt att veta vilket pass vikariatet gäller. Själv föredrar jag att arbetspassen är kopplade till veckodagarna, då kan man ha hela veckoschemat överskådligt inlagt på en intern hemsida och uppsatt på anslagstavlan. Och var och en lär sig snabbt sitt eget schema utantill.

Måltidsschema   (Se hela avsnittet)

Den traditionella förläggningen av måltider med frukost ca 8.00, lunch ca 11.30 och mellanmål ca 14.30 har många nackdelar. Detta insåg man på vissa förskolor redan på sjuttiotalet, men traditionen har ändå hittills inte kunnat brytas: ”Vi har mattiderna frukost 9.30 – 10.00, lunch 13.30 – 14.00. Dessa tider är bättre än de traditionella. Många barn och den personal som ska stänga kommer ganska sent, vid frukosten bör dock alla vara samlade. Vi har därefter en lång sammanhängande tid då vi kan göra olika saker. Vi slipper också mellanmål, det räcker med frukt under eftermiddagen.” (Familjestödsutredningen 1978, s 85) Varför skulle dessa tider fungera bättre?

Dagsschema

Föräldrakontakter

Jag tar endast upp ett par punkter här:

I samband med inskolningssamtalet bör man kontrollera att föräldern fått information från huvudmannen om villkoren för förskoleplatsen (alla rättigheter och skyldigheter). Om familjen har annat modersmål än svenska bör den erbjudas denna information på sitt eget språk. Förutom de vanliga frågorna anser jag att man vid inskolningssamtalet bör komma ihåg att ta reda på: a) Ställer familjen av religiösa skäl några särskilda krav? Exempelvis att barnet inte får äta viss mat, får inte bli fotograferad eller liknande. Däremot behöver man naturligtvis inte veta vilken religion de tillhör. b) Är barnet vegan eller vegetarian eller har allergier mot någon mat? c) Har barnet (eller har haft) någon sjukdom som ställer särskilda krav under förskolevistelsen? d) Kontaktuppgifter till närmast anhörig (om man i en akut situation inte kan få tag på någon av föräldrarna).

Under föräldramöten skall aldrig enskilda barns angelägenheter tas upp. Om någon förälder reser en sådan fråga bör man omedelbart hänvisa till ett enskilt samtal.

Gruppfotografering brukar genomföras årligen. Priset på fotona brukar vara högt. Jag anser att man bör fråga föräldrarna om majoriteten är intresserade av gruppfoto innan fotograf beställs.

Utflykts-/ barnteaterkassa som brukar samlas in från familjerna tycker jag man bör avstå ifrån. Förskolan bör stå för alla kostnader som ingår i verksamheten. Inom skolan finns redan (nästan) nolltolerans mot denna typ av avgifter. (Dessutom blir det en massa onödigt krångel för personalen.) Däremot kan man väl tänka sig att familjen förväntas ta med glass eller tårta på barnets födelsedag. Men vissa förskolor har slutat även med detta (delvis för att minska på sötsakerna).

Matlagning

”Daghemmen som ren barnmiljö tenderar att ta bort allt verkligt arbete från ungarnas tillvaro.” (Familjestödsutr. 1978) En av de få kvarvarande yrkesrollerna (förutom pedagogernas, som dock barnen sällan uppfattar som ett ”arbete”) har varit kokerskans. Under de senaste decennierna har även hen i allt högre utsträckning försvunnit från förskolorna. Detta trots att man sedan länge insett att det är viktigt för barnen att se och förstå hur maten tillagas och att känna dofterna från matlagningen och på så vis skaffa sig aptit.

I Göteborg la man t o m så stor vikt vid detta att man kring 1990 uppförde ett 40-tal förskolor med matlagningskök och kokerska på varje avdelning. Denna satsning fick dock stryka på foten i och med de stora personalnedskärningarna från 1992 och framåt. Nu stod man där med ett stort antal tomma kök som endast användes för diskning (och möjligen bakning med barnen ibland), och de återstående köken ej anpassade för tillagning av så många portioner (2 – 4 avd). Nästa steg blev då att i många stadsdelar ta bort matlagningen helt och hållet från förskolorna och istället koncentrera den till ett antal skol- eller sjukhemskök. Maten körs sedan ut varmhållen i kantiner. Man har inte ens kunnat visa att detta system spar några pengar, det behövs ändå en ”mathanterare” som lägger upp maten och diskar de stora kärlen och chaufförer som transporterar ut den. Men argumentet som användes för omläggningen var att kvaliteten på maten varit ”ojämn” och att förskolorna var sårbara om kokerskan blev sjuk. (Det är ungefär som att säga att tågen är så ofta försenade så vi lägger ner järnvägen!)

Resultatet har blivit: * fler halvfabrikat, * ofta ljummen mat, trots att den ska hålla 70° vid ankomsten, * varmhållning flera timmar, vilket försämrar vitamininnehållet, * det mesta av matresterna måste kasseras eftersom personalen inte vet vad som redan varit fryst, och det inte finns någon personal som skulle kunna använda dem i en ny rätt. Jag anser att varje förskola ska ha ett eget kök med egen kock/kokerska.

Naturligtvis bör maten i så stor utsträckning som möjligt tillagas på plats direkt från ekologiska råvaror. Undvik halvfabrikat. Detta behöver inte alls kosta mer pengar, men kräver välutbildad och engagerad kökspersonal. Barnens aptit förbättras om de kan se och känna doften av mat som tillagas. Det finns naturligtvis också en pedagogisk aspekt. Eget kök underlättar också servering av specialmat av olika slag (allergi, vegan, vegetarian, utan fläsk osv). Kokerskan vet vad som finns i varje rätt och man slipper en massa portionsförpackningar. För att detta ska vara realistiskt bör man – åtminstone på större orter – undvika att skapa alltför små förskolor (helst ca 40 platser). Där det är möjligt kan man även med fördel ha ett gemensamt kök för lågstadieskola och förskola (i en sammanhängande byggnad), särskilt om verksamheten även i övrigt är åldersintegrerad (1 – 10 år). Under alla förhållanden måste man från början bestämma sig för vilket system man planerar för! Alla dessa omorganisationer är kostsamma och frustrerande för alla inblandade.

Diskhantering

En syssla som tar en massa tid helt i onödan på förskolorna är hanteringen av det som skall diskas. Det flyttas först från matbord till matvagn, sedan till diskback (som sedan i bästa fall körs direkt in i diskmaskinen, om en storköksdiskmaskin finns, vilket inte alls alltid är fallet), sedan till matvagnen igen och sedan ofta in i skåp (!) innan det dukas fram på bordet igen.

I stället kan man ha diskbackar på matvagnen där barnen själva direkt kan ställa tallrik, glas och bestick som de ska stå under diskningen, efter att först med en slickepott skrapat av eventuella matrester i en kompostpåse. Då slipper man helt momentet med att skölja av tallrikarna före diskning. De minsta barnen behöver naturligtvis hjälp av personalen.

Efter diskningen (med storköksdiskmaskin, som dessutom spar vatten och energi) tas backen ut och får stå på en diskbänk och torka. Där får sedan allting stå kvar ända tills framdukningen på bordet direkt från backen. (Det behövs plats i köket!) På detta sätt blandas inte heller disk från olika avdelningar ihop.

Förvaring av karotter och skålar för matuppläggning kan också ske direkt på diskbackar och/eller i skåp som är placerade både i anslutning till diskmaskinen och till bänken där maten ska läggas upp. Höjden för förvaring av allting som används dagligen i köket bör vara 70 – 140 cm över golv. Idag förvaras ofta tunga saker alltför högt upp!

Städning

Både dagstädning och kvällsstädning förekommer. Som jag ser det är den enda fördelen med dagstädning att det finns ytterligare en vuxen resurs på förskolan som kan rycka in vid akuta situationer. Men jag tycker ändå nackdelarna överväger: Både barnens lek och den pedagogiska planeringen påverkas negativt om allting löst måste flyttas undan från golven vid någon tidpunkt varje dag. Städning utan barn i vägen blir dessutom antagligen både mer effektiv och noggrannare.

Så städning efter stängning eller tidigt på morgonen är att föredra. Våttorkning med fuktiga engångstrasor ska vara grunden för all golvrengöring, för sand i entrén passar sopborste och skyffel bäst. Dammsugaren behövs endast när ett glas har gått sönder eller vid liknande situationer. Dammsugning medför att partiklar far runt i luften och gör den mer ohygiensik att andas in. Och med daglig våttorkning hinner aldrig några dammråttor bildas.

Ställ aldrig upp stolarna på matbordet, då sprider man golvsmutsen upp på bordet. Har man inte stapelbara pallar eller stolar eller stolar som går att hänga på bordet får man lov att bara dra ut dom en bit när man ska städa under bordet. Även till matborden bör engångstrasa användas – en disktrasa kan innehålla 200 000 bakterier per kvadratcentimeter!

Tips: Om ett barn har kräkts på golvet fungerar det bra att strö kattsand över för att suga upp det värsta.

Papperskorgar (endast för icke-återvinningsbara sopor) behövs i princip i alla rum (snutna näsor, utspilld mjölk osv), gärna tillsammans med ”torky”-hållare och gärna i form av plastpåse i hållare på väggen (som i tågvagnar). Det sistnämnda av tre skäl: 1) Lätt att tömma, 2) håller golvet fritt för städning, 3) så att inte småbarnen rotar i det som slängts.

Åtminstone en gång per termin behövs grovstädning, då alla ytor som inte städas dagligen åtgärdas (taklampor osv). Då kan man också passa på att byta filter till fläktar och liknande. Grovstädningen bör schemaläggas och inte hänvisas till ”överblivna stunder”.

Sophantering

Man bör kunna ställa krav på att det finns ett grovsoprum där separat hämtning sker av matrester/ kompost (om man inte har en egen), papper, plast, metall, glas samt miljöfarligt avfall. Det behöver dessutom finnas plats för retur- och tomemballage (lastpallar, plastbackar, kartonger) direkt i anslutning till kök/ varuintag. Lastpallar behöver inte slängas – det finns företag som betalar för dem (t ex Pallcentralen). Viss sortering (t ex papper) bör kunna ske redan inne på avdelningen så att barnen från början vänjer sig vid att avfall inte slängs hur som helst. Självklart ska alla matrester (som inte kan sparas) hamna i kompostpåsar.

”Fixare”

För lagningar och justeringar i byggnad och utemiljö som inte fastighetsförvaltaren ansvarar för samt för att laga inventarier, flytta tung inredning eller liknande behövs en ansvarig vaktmästare. Hur denna funktion ordnas skiljer sig beroende på avtalet med fastighetsägaren och förskolans driftsform. I föräldrakooperativ får nog i de flesta fall några föräldrar uppgiften. Förutom detta tillkommer en hel del enklare, akuta uppdrag (byte av en lampa, en säkring, ändra en stol, skruva åt en skruv osv) som kan lösas av ordinarie pedagogisk personal. Men även för dessa uppgifter kan det vara lämpligt att ha en speciell fixaransvarig, som ser till att saker och ting verkligen blir åtgärdade. För båda dessa alternativ behövs en särskild anslagstavla där den som upptäcker ett fel antecknar detta. Dessutom behövs en verktygslåda med förstklassiga verktyg, som lämpligen förvaras i ett låst grovförråd.

Inköpsansvarig

Även på detta område behövs en eller ett par ansvariga som befinner sig på arbetsplatsen och därmed verkligen kan bedöma behovet av nyinköp. Den eller dessa behöver en egen budget för mindre inköp. För större inköp blir det naturligt att befogenhet ligger på chefsnivå.

Åtminstone inom kommunerna brukar det finnas vissa leverantörer man tecknat avtal med, och som i första hand ska användas. Och investeringar över en viss summa måste enligt lag upphandlas. Men vid alla slags inköp är det naturligtvis viktigt att all personal får möjlighet att ge förslag och komma med synpunkter.

För all förbrukningsmateriel är det lämpligt att ha en lista anslagen där var och en kan notera om något håller på att ta slut. För att lättare ha koll på detta bör så mycket som möjligt förvaras på en (uppmärkt) plats i ett centralt förråd. Listan behöver också på initiativ av inköpsgruppen revideras med jämna mellanrum för att stryka, byta ut eller lägga till produkter.

Det har på många håll uppstått en praxis att I fikarummet släppa in försäljare av privata produkter till personalen (ofta skor). Jag anser att det inte finns någon anledning att göra detta utan att i så fall först få ett godkännande från närmaste chef. Varför ska förskolan stå för butikslokal?

Hygien, sjukdom   (Se hela avsnittet)

Små barn drabbas ofta av infektionssjukdomar: förkylningar och magsjuka, dels pga att deras immunförsvar inte är färdigutvecklat, dels eftersom så många barn vistas tätt tillsammans inomhus och med mycket kroppskontakt. Men det finns stora individuella variationer: I en småbarnsgrupp kan det variera mellan ingen frånvarodag under en hel termin till tre, fyra sjukveckor under samma period. Det senare leder naturligtvis, förutom att det är besvärlig för barnet, till påfrestningar för föräldrarnas ekonomi och ibland deras möjlighet att sköta sitt förvärvsarbete ordentligt, och dessutom till stora samhällskostnader. En del debattörer (t ex Per Kägeson: Tid för barn?, SNS förlag 2005) går så långt att de menar att barn under tre år av detta skäl inte bör vistas på förskola. Det tycker jag är att ”kasta ut barnet med badvattnet” (för att använda ett talesätt som ligger nära till hands).

Här följer utdrag ur mitt debattsvar till Kågeson: ”…Det är helt sant att en del av de små barnen drabbas av många infektioner och att man inte kan göra förskolan helt hemlik. Men det finns faktiskt mycket man kan göra för att förbättra situationen för barnen: Man kan förändra gruppstorlekar och personaltäthet. Man bör återgå till den personaltäthet som fanns för tjugo år sedan [1990] (då Sverige var mycket fattigare än idag), tre till fyra små barn per personal mot dagens fem till sju. (I början av 80-talet var det vanligt med 2,5 små barn per personal = 10 barn och 4 pers.) Man kan dessutom organisera arbetet med flera små grupper med ”hemvist” i stället för dagens avdelningar. På så sätt kan man ha grupper med sex till åtta [små]barn och två personal i stället för dagens 15 – 18 med tre personal. En sådan förändring skulle givetvis ha en mängd andra positiva effekter för såväl barn som personal förutom bättre hälsa. Samtidigt ser man till att öka lokalytan per barn, som idag kan vara så liten som sex kvm. Det finns en undersökning som visar att för varje extra kvm/barn minskar barnens sjukfrånvaro med elva procent! Rent samhällsekonomiskt kan de ökade hyreskostnaderna gott och väl betalas med färre VAB-dagar för föräldern…”

Barnsäkerhet   (Se hela avsnittet)

Social miljö:
Att förskolemiljön är trygg för barnen i socialt hänseende är naturligtvis minst lika viktigt som det rent medicinska. Men det är naturligtvis inte lika lätt att sätta upp några enstaka punkter som ska följas för att detta ska fungera.
Att all form av mobbning mellan barn eller från personal gentemot barn är fullständigt oacceptabelt är en självklarhet.

Olycksfall:

Alla barn slår sig då och då. Detta är oundvikligt och bidrar till att barnet undan för undan lär sig behärska sin kropp och vad som är riskabelt att göra. En del barn blir otröstliga av ett mindre skrubbsår, medan andra bara reser sig och fortsätter leka. Detta innebär naturligtvis inte att personalen inte ska försöka förebygga sådana småskador i så stor utsträckning som möjligt, genom att barnen har lämpliga kläder på sig (t ex skor när de cyklar på trehuling och som skydd mot glasskärvor där sådana kan finnas). Men det bör inte gå till överdrift. (Jag har varit med om en förälder som förstörde ett luciafirande för att hennes dotter hade fått ett rött märke på kinden.)
Det räcker med att det finns en Första hjälpen-hållare uppsatt på väggen, lämpligen just innanför entrén och/eller väl synligt i skötrummet. Där finns första förband, kompresser, gasbinda och färdiga plåster i olika storlekar. Bomull och desinfektionsvätska bör finnas ovanför skötbordet.
Vid akuta allvarliga situationer ringer man naturligtvis 112 eller om man är osäker sjukvårdsupplysningen 1177. Giftinformation 112, eller för förfrågningar om det inte är akut 08-33 12 31.
Dessa telefonnummer måste vara tydligt anslagna vid telefonen. Då är det viktigt att all personal också känner till förskolans adress. Glöm inte att direkt därefter också kontakta barnets vårdnadshavare och berätta vad som hänt. Om en personal följer med till sjukhus eller vårdcentral bör man ha med sig barnets personnummer.

Miljötänkande   (Se hela avsnittet)

Spara värme, el, vatten, återvinning av allt som går att återvinna. Förutom att allt detta självklart har ett värde i sig fyller det en pedagogisk funktion genom att vänja barnen vid miljötänkande.

Vattenspartips: * Skrapa eller torka av matrester från tallrikarna (med en ”slickepott” före diskning. Du behöver inte skölja. * Kör bara fulla disk- och tvättmaskiner. * Använd snålspolande munstycken till kranarna. * Ställ några kannor vatten i kylskåpet varje morgon så har du alltid kallt vatten och behöver inte spola i onödan. * Se till att packningar blir bytta så snart en kran börjar droppa, och framför allt att inga toaletter står och rinner.

Elspartips: * Jag utgår från att alla glödlampor har utfasats och ersatts med LED vid det här laget. Installera rörelsestyrd belysning i alla utrymmen där ingen stadigvarande vistas. * Släck all belysning innan ni lämnar lokalerna – för utevistelse, utflykt eller för kvällen. * Kör endast fulla disk- och tvättmaskiner. * Undvik att använda extratorrt på torktumlaren, skåptorrt räcker bra. * Kör torkskåpen på måttlig värme och max två timmar. * Frosta av kylskåp och frysar regelbundet. * Töm och stäng av kylar och frysar före sommarstängningen. Ställ in ventilationssystemet på ”sparlåga”. * Låt inte kaffebryggaren stå på hela tiden – häll upp på en termos (samtidigt smakar kaffet bättre då).

Personalens arbetsmiljö   (Se hela avsnittet)

”Nedskärningar leder till fler arbetsskador, Sjukgymnast varnar: Dagispersonalen i Kalmar kommun blir allt mer frustrerad över att inte kunna göra ett bra jobb.
Det tar sig uttryck i allt mer spända muskler i allt mer spända muskler i nacke och axlar.
–Det finns ett samband mellan att känna sig otillräcklig och att drabbas av arbetsskador i axlar och nackar, säger Lena Alvberger, ergonom och sjukgymnast vid företagshälsovården i Kalmar…” (Kommunalarbetaren 17/94)
Och 1994 hade nedskärningarna bara påbörjats!
Ergonomiska råd
* Arbetsställningar:
Allt som är möjligt ska placeras i normal arbetshöjd: skötbord, diskmaskin, ugn, skåp för tunga och frekvent använda husgeråd och redskap.
Tennisarmbåge (epikondylit) är inte ovanlig inom barnomsorgen, risken är troligen störst för den som arbetar med många små barn som ofta lyfts eller arbetar i kök eller med städning. När man väl fått det är det svårt att bli av med! Så här kan du förebygga:
”Ta pauser. hellre flera korta mikropauser än få och långa. Variera mellan olika arbetsuppgifter.
* Arbeta nära kroppen och med böjda armar.
* Använd både händerna eller omväxlande höger och vänster hand.
* Arbeta med mjuka kontrollerade rörelser.
* Avlasta armen mot underlaget.
* Använd helhandsgrepp i syfte att fördela belastningen. Arbeta med rak handled och använd gärna greppvänliga redskap och verktyg.
Försök att undvika:
* Att arbeta med raka armar och uppåtböjda handleder.
* Vridrörelser i underarmen med belastning, t ex att använda skruvmejsel, vrida om kranar och vred.
* Samma grepp och upprepade rörelser under lång tid, t ex skriva, klippa, handarbete…
* Att bära och lyfta tungt.” (Källa Primärvårdsrehab Majorna)
Ja, jag vet att det inte är så lätt att följa alla dessa råd på en förskola.

C5

Annonser
%d bloggare gillar detta: